30 januari - Patti Smith
Namn: Patricia Lee "Patti" Smith
Född: 1946
Genre: rock, protopunk, punrock, artpunk, bluesrock
Instrument: sång, gitarr
Fun fact: Hennes första gig var som förband till Gerard Malanga (amerikansk poet, fotograf), som var en av Andy Warhols lärling. Gerard bjöd in henne att läsa en dikt St. Marks kyrka vid ett dikt-läsnings-event år 1971. Patti frågade då rock kriktikern Lenny Kaye om han ville kompa henne och det blev den första gången elgitarr spelats i en kyrka. Märkligt nog.
Linn tipsar: Denna gång väljer jag faktiskt att tipsa en bok. Patti's självbiografi "Just Kids" är helt magisk. Verkligen.
Hedda tipsar: Detta liveframträdande från 2016. 70 år och lika jävla bra och cool som alltid.
Patti Smith - The high priestess of punk-poetry
Poeten, konstnären, fotografen, sångerskan, låtskrivaren, aktivisten. Kvinnan som skrikigt, sjungit, ylat ut poesi genom högtalarna sedan tidigt 70-tal. High priestess of punk-poetry, Patti Smith.
År 1967 flyttade Patti till New york, där allting egentligen började. Först jobbade hon i en bokaffär, senare som musikjournalist (har bland annat publicerat artiklar i Rolling Stone), allt för att kunna äta och leva där. Hon började även skriva poesi. Efter den minnesvärda kyrko-spelningen år 1971 började det blir karriär av hennes förenande av rock och poesi. Patti's intention var helt enkelt att försöka få liv i en döende scen, kanske två döende scener. Några av hennes dikter sjöngs in av Blue Öyster Cult, men snart så skulle hon stå där själv och göra det.
År 1974 spelades första singeln in, nämligen "Piss factory/Hey Joe". Nu hade Patti ett band och var helt enkelt en rockmusiker. Tillsammans med band såsom Blondie och Ramones hade Pattis band blivit en favorit på New York's underground scener. Året därefter släpptes hennes debutalbum, nämligen Horses. Med denna simpla rock struktur i kombination med Patti's beatpoetry-liknande text, blev albumet kritikerrosat och nådde helt ok kommersiell framgång.
Hon följde upp Horses med albumet Radio Ethiopia år 1976, som var ännu mer experimentell och extrem. Efter ett fall från en scen, som slutade ganska illa, levererade hon återigen ett prima album år 1978. Detta kallades för Easter och var ännu råare än de innan. På detta album finner vi dunder-megahiten, co-skriven av Patti och Bruce Springsteen, nämligen "Because the night". Men efter nästan album, nämligen Wave från 1979, tog Patti en paus från rockvärlden.
Det var lite ljud kring Patti under 80-talet. Hon tog en paus med sina två barn och gitarristen till make, skrev antagligen en hel del och kom tillbaka strongt med Dream of Life år 1988. Men sedan, under första halvan av 90-talet förlorade Patti en serie av närstående och släktingar. Hennes bror, hennes man, hennes bandmedlem och Robert Mapplethorpe - konstnären som hon levde med under hennes formativa år i det då bohemiska New York, mannen hon mer än en gång beskrivit som hennes livs kärlek.
År 1996 släppte Patti sitt antagligen mest sorgsna album hittills, vid namn Gone Again, ett album som alltid lämnar mig med en tår i ögat. Detta album ledde till en kommersiell återuppståndelse för Patti och hennes publik växte, så hon drog ihop hennes gamla band och släppte två album till.
2000-talet gav oss fem studioalbum, två livealbum, fyra samlingsalbum och 8 olika böcker från Patti (bland annat Just Kids och M train, rekommenderar STARKT!!!). Hon mottog Polarpriset år 2011, med tårar i ögonen efter First Aid Kit's framträdande med hennes "Dancing Barefoot". Jag såg henne på grönan 2017 och jag grät. Yep.
Så - med ett album, Horses, som idag betraktas som ett av de bästa och mest influentiella album i punk-rockens historia, liksom ett av de bästa albumen någonsin. Hon som inspirerat så otroligt många människor världen över. Med sin rufsiga lugg, vita skjorta och svarta slips, barfota med en alldeles unik utstrålning ser vi henne dansa över världen scener än idag.
Ikonen, förebilden, musikern. Patti Smith.