13 januari - Nina Simone

Namn: Eunice Kathleen Waymon

Född: 1933

Död: 2003

Genre: Klassiskt, Jazz, Blues, Gospel

Instrument: Pianist, Sångerska

Fun fact: Det finns en gata i Nederländerna som är döpt efter Nina - Nina Simone Straat

Linn tipsar: Detta framträdande av Ain't Got No, I Got Life. Den behöver ingen presentation, Nina är bäst i världen. Punkt.

Hedda tipsar: Dokumentären What happened miss Simone är en helt otrolig berättelse om Ninas liv. Finns på netflix!

Nina Simone - en jävla legend

Nina Simone är en av de bästa musikerna genom tiderna. Hennes röst och hennes sätt att kombinera klassiskt och modernare pianospel har gjort hennes musik och henne unik.

Nina föddes 1933 i North Carolina som Eunice Kathleen Waymon. Hon började spela piano när hon var tre och när hon var tolv år gammal fick hon spela i en kyrka på andra sidan tågspåret - i de vita områdena. En kvinna som var pianolärare såg henne spela och bestämde sig för att ge henne pianolektioner, och vid pianot spenderade Nina i princip hela sin barndom. Pianoläraren startade också en fond för att samla ihop pengar till Ninas vidare utbildning, och efter hon gick ut high school spenderade Nina sommaren studerandes på Juilliard och förberedde sig för sin audition till Curtis institute of music i Philadelphia. Tyvärr kom hon inte in på skolan, något som hon själv inte insåg förrän långt senare berodde på att hon var en svart kvinna.

Nina fick jobb på en bar där ägaren insisterade på att hon inte bara skulle spela piano utan även sjunga, och så började Nina sjunga för första gången i sitt liv. Det var också nu 1954, som hon tog artistnamnet Nina Simone - Nina från att ha fått smeknamnet Niña av sin pojkvän, och Simone från den franska skådespelerskan Simone Signoret. Namnet tog hon för att hennes mamma inte skulle veta att hon spelade "djävulens musik".

1958 spelade Nina in George Gershwins I loves you, Porgy som hamnade på top 20 på amerikanska billboard, och samma år spelade hon in sin första skiva, Little girl blue. Hon tjänade knappt något alls på skivan, men den blev snabbt enormt populär och Ninas namn blev ett alla kände igen. Efter albumets succe skrev Nina kontrakt med Colpix records och spelade in otaliga både studio- och livealbum. Nina var dock ganska likgiltig till att ha ett skivkontrakt. Hon spelade bara popmusik för att kunna fortsätta finansiera sin utbildning i klassisk musik.

När den amerikanska medborgarrättsrörelsen drog igång ordentligt på 60-talet släppte Nina allt för att bli aktivist på heltid. Hon skrev låtar som Mississippi Goddamn och To be young, gifted and black för att stödja sin sak. Nina har själv beskrivit att det här var perioden i hennes liv som hon kände sig som mest levande, för att hon var behövd och kunde hjälpa sina likar. Hennes deltagande i medborgarrättsrörelsen skadade hennes karriär. Att köpa eller spela en av hennes skivor blev ett politiskt ställningstagande, och resulterade i att hon knappt hördes på radion och att hon inte längre blev bokad.

1970 packade Nina Simone upp sitt liv och försvann. Hon bodde i Liberia, Frankrike, Schweiz och Nederländerna som helt okänd. 1980 blev hon diagnostiserad med bipolär sjukdom. Hennes familj och vänner har berättat om att hon under stora perioder av sitt liv helt plötsligt kunde bli enormt arg och våldsam, och att det kunde hända på en sekund utan någon som helst förvarning. Hennes diagnostisering och också medicin gjorde att hon kunde leva lugnare och mer stabilt, men på bekostnad av hennes motorik som sakta började försämras.

Nina dog i sitt hem i Frankrike 2003, och har lämnat efter sig ett musikaliskt arv som få andra har gjort. Hon lever vidare via sin musik, är lika aktuell idag som när den skrevs. Det är fortfarande en lång väg kvar att gå för att få ett slut på rasismen som genomsyrar hela det amerikanska samhället, och Ninas vänner och familj fortsätter kämpa för hennes tro på framtiden.

Just nu turnerar Josette Bushell-Mingo med en teaterföreställnning som heter Nina - a story about me and Nina Simone runt om i världen. Jag fick chansen att se den för ett par veckor sen och det är en helt otrolig föreställninge och Ninas och Josettes liv och rasism i dagens samhälle.